Du läste ett brev för mig igår. Du skrev det på ditt rum när vi haft middag. Senare bad du om att få läsa det för mig. Vi grät båda. Önskar jag kunde ta bort den smärta som drabbade dig och T den kvällen; att den trygghet ni kände med och i livet som det var kunde fått vara med er hela livet. Ångesten är ibland förlamande när jag tänker på vad vi tog ifrån er. Jag kan inte ändra på det. Men jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra. Och inget kan ändra på det.