Viktor Frankl, österrikisk psykolog, sa:
“When a person can’t find a deep sense of meaning, they distract themselves with pleasure.”
Jag har insett i livet att de perioder och stunder då jag lever är de då jag sysslar med någon form av skapande. Skapande av något i min värld viktigt, något med mening. Vad det innebär är ju förstås individuellt men på andra sidan kan ställas icke-djupa aktiviteter som är tillfällig njutning.
Jag har turen att ha skrivande och forskande som intressen som skapar mening. Jag har förmågor och behöver inte distrahera mig med enbart njutning. Balansen är möjlig, med min fru vid min sida att njuta av livet men också dra mig undan och skapa.
Med åldern brinner lågan av rastlöshet alltmer och jag vet nu tydligt att den beror på för lite ”skapande” i livet. Åtgärda.
Och ni, mina barn, se till attt inte bli meningslösa hedonister, för i det ligger ingen mening. Hitta en passion och en mening, något som inte innebär ett reducerande av er kropp och själ till att tro att livet är att njuta av det ytliga. Ibland ja, i perioder kanske till och med ofta, men inte som essensen av vad Ni är.
Det är så övergående, flyktigt och otillfredsställande (så fort ljuset slocknar). Det är en loop, där den tillfälliga njutningen så fort den antagit måste planeras och längtas till och sedan njutas (eventuellt) under en kväll eller middag, för att sedan starta igen. Jag finner det också kul ibland. Men som kärna för att ge mening åt livet? Nope.