Jag levde alltså nästan ett halvt sekel innan jag hörde begreppet ”högkänslig”. Genast förstod jag mig själv bättre.
Läkartidningen sammanfattar: ”Begreppet sensorisk bearbetningssensivitet (sensory processing sensitivity) myntades 1996 och innefattar en ökad sensorisk känslighet och ökad känslighet för emotionella stimuli.
Högkänslighet står i centrum för föreställningar om att känna mer, bearbeta information djupare än andra samt vara mer socialt inkännande och eftertänksam än den genomsnittliga personen.
Högkänsliga personer utmärks av förmågan att registrera subtiliteter i sin omgivning, djup bearbetning av information och att de är emotionellt mottagliga och empatiska. Därmed blir de också lätt överstimulerade och drabbas lättare av depression och ångest. Personlighetstypen uppskattas omfatta 15–20 procent av befolkningen.”
Det är svårt att vara högkänslig i en skränig, ytlig, banal värld där normer som värderas centreras kring umgänge och beteende långt från mitt sätt att vara.
Längtan efter en koja i skogen där jag följer min egen rytm tilltar.🙂