Jaha. I veckan dök en situation upp på jobbet där vi hamnade i konflikt med en person utanför bolaget men med intresse i ett av våra dotterbolag. Han valde att lämna oss i sticket när vi behövde honom i projekt och lät oss kämpa med leveranser han egentligen var ansvarig för.
Nu behöver vi gå skilda vägar och i den processen kör han något patetiskt förhandlingsspel, därtill med en arrogant attityd och en aggressivitet som han tror ska löna sig (då många är konflikträdda och till slut blir timida inför hot). Vägvalen är dagligen nu om vi ska vara storsinta och bara bli av med detta smidigt eller riskera en stökig process genom att vara äkta.
Men för mig är det enkelt ... pissmyror som ställer sig i vägen på ens resa genom livet får inte diktera att jag ska ta en omväg, när de ställer sig där medvetet och arrogant och beräknandes att jag inte vågar fortsätta rakt fram. Livet är för kort för att alltför ofta kompromissa med folk som inte förtjänar det så jag tar hellre eventuellt stök med huvudet högt än viker.