Jag har länge drömt om att ha något eget, avlägset och självförsörjande en bit från staden. Idag fick den drömmen en nivå till. Jag började tänka på bergrum och dess inneboende självständighet och oberoende.
Det är givetvis en svår till omöjlig uppgift givet helheten av livet men … köpa mark/skog långt ut med möjlighet att bygga ett enkelt hus ovan mark och evigt sådant under mark, det vore ju trevligt. Fast vad inte vad jag ska med bergrummet till annat än känslan av trygghet för framtida eventuella katastrofer. Tanken dök upp när jag började tänka på att jag såg bergrum säljas för många år sedan och hur en sådan investering hade kunna te sig som projekt av ett annorlunda leverne. Visionen om en sådan helhet är trevlig och värdig men genomförande och nytta lär stoppa det till förmmån för livet ovan jord.