Theodore Roosevelt häll ett tal 1920 i Paris om "Citizenship in a Repiblic", d v s vad nationen/republiken behövde från den enskilde medborgaren för att landet ska frodas. Jag har belyst den berömda passagen om mannen i arenan tidigare, men här följer en annan läs- och tänkvärdig för dig/mig/de många som ibland eller ofta fnyser åt dem som försöker göra något och kritiserar cyniskt deras försök eller resultat. Det är samma tråd/ämne som mannen i arenan men ack så viktigt att reflektera över en själv och andras beteende åt de som faktiskt vågar sig på något och om man inte mår bättre av och lever ett mer meningsfullt liv av att också oftare våga söka det som kan misslyckas.
The poorest way to face life is to face it with a sneer. There are many men who feel a kind of twister pride in cynicism; there are many who confine themselves to criticism of the way others do what they themselves dare not even attempt. There is no more unhealthy being, no man less worthy of respect, than he who either really holds, or feigns to hold, an attitude of sneering disbelief toward all that is threat and lofty, whether in achievement or in that noble effort which, even if it fails, comes to second achievement. A cynical habit of thought and speech, a readiness to criticise work which the critic himself never tries to perform, an intellectual aloofness which will not accept contact with life's realities - all these are marks, not as the possessor would fain to think, of superiority but of weakness. They mark the men unfit to bear their part painfully in the stern strife of living, who seek, in the affection of contempt for the achievements of others, to hide from others and from themselves in their own weakness.